Produktägarskap handlar om relationer

23 09 2015

När man tänker på produktägare och produktägarskap, så hör jag ofta att man tänker på marknads- och trendanalys, arbete med användarbehov och affärsnytta, arbete i utvecklingsteam och kanske acceptanstest. Att strukturera och grooma backlogen, sätta visioner och mål, följa upp och kommunicera dessa med teamen. Skriva user stories och klarkriterier kanske.

I teorin var det nog så Scrum-skaparna tänkte.

Efter att i många år ha arbetat både med och som produktägare så har jag insett att de delarna är bara en mindre del av rollen och uppgiften.

En produktägares viktigaste uppgift är att skapa och underhålla relationer. Relationer med kunder, intressenter, slutanvändare, leverantörer och utvecklingsteam. Om du som produktägare undrar vad du ska prioritera idag, så ställ frågan – vem är viktigast att jag träffar idag? (alternativt ringer upp eller kontaktar på annat sätt). För att höra hur de mår, hur det går, ge information om läget eller bara småprat.

Den andra viktigaste uppgiften är att kunna berätta en historia. Som produktägare hinner du sällan med att genomföra allt, leverera allt enligt plan eller förväntan. Men om du kan berätta din historia så är det mindre viktigt vad som faktiskt levererats. Mer viktigt är berättelsen om planen framåt, även när den är ytterst oklar, och om läget i teamet, även när det är kaos. En berättelse kan ha många hål, men det är produktägarens vardag. Du kommer inte ha koll på allt, alla siffror, alla detaljer jämnt. Men kan du berätta din historia på ett trovärdigt sätt så sköter du jobbet utmärkt.

Det kan räcka med en snygg powerpoint-presentation som lyfter fram små men ändå viktiga delleveranser så att det ser proffsigt ut. Eller att du använder ett språk som omgivningen gillar. Eller att du bara valt en bild som illustrerar något som är viktigt för mottagaren.

Framgång som produktägare handlar om att gå och ta den där after worken trots att du inte alls har tid eller har en enorm förkylning. Att du går och tränar ihop med någon chef som du kanske inte alls skulle umgås med annars. Att du åker till andra sidan stan för att luncha med den där leverantören då och då.

Detta leder till framgång för produktägare.

Backlog, user stories, produktvision, demos och allt annat metodiskt kan du delegera eller avsätta en dag i veckan för. Trots att det kanske var det du trodde att jobbet skulle handla om.

Stämmer det med dina erfarenheter?





Att vara projektledare

27 08 2012

Jag fick idag en fråga ”kan du berätta lite vad du gjort som projektledare?” av en person som fått ett erbjudande att prova-på att byta roll.

Jag fick tänka till lite, vad är det egentligen jag gjort i projektledar- och projektledarliknande roller (som t.ex produktägare, scrummaster) under de ca 10 år som jag verkat i rollen.

Jag måste vara ärlig och svarade så här:

I korthet har det mesta jobbet som projektledare handlat om det sociala – att bli kompis med alla – och då menar jag alla, inklusive den där jobbiga otrevliga typen som jag kanske inte alls alltid haft lust att bli kompis med.

Och dessutom få dessa alla att bli kompis med varandra. Som en jäkla kamratstödjare för vuxna helt enkelt. 😉

Andra halvan har handlat om att om att övertyga ledningsgrupper och chefer om att tro på vårt projekt och ge oss de medel (miljoner ibland, lokaler, utrustning etc) till just vårt projekt som vi behöver. Som en jäkla politiker och försäljare helt enkelt. 😉

Och det värsta är att det är sant.

Planering och organisation är typ 1% av jobbet som projektledare.

Vilket när man läser kursprogram och annat kan låta som att det är de 1%-en som det handlar om att vara projektledare.

Vi pratade om detta och jag kom på att ingen talade om detta för mig när jag gav mig in på banan.

Jag kunde också lägga till att, jo som projektledare är man den som får ta smällarna och all skit när saker går dåligt, och när det går bra är det teamet som får beröm. Det är du som står där när det stormar, det är du som får vara försvararsadvokaten när det är svårt och det är dig de hotar att halshugga när det krisar.

”Låter inte så lockande” säger hon.

Om någon sagt detta för 10 år sedan, hade jag ändå tackat ja till det erbjudande jag då fick?

Jag vet inte.

Det tog mig 5 år att börja tycka det var roligt på riktigt att vara projektledare – eller då blev jag ScrumMaster – kanske hade något samband? Eller var det bara så att det var då jag började få tillräcklig erfarenhet för att börja bli bekväm med rollen?

Det tog mig ytterligare 5 år att ha tagit mig igenom strider, stått i blåsten, blivit hotad, kramad, peppad och stressad innan jag började förstå vad teamledarrollen egentligen handlar om. Jag påstår inte att jag bemästrar den, mycket är kvar att lära. Numera är det väldigt roligt och spännande att gå till jobbet och faca de där herrarna i höga hattar som har miljonerna, eller se sitt team växa och nå framgångar.

Det har tagit tid, och jag vet inte om någon annan projektledare skulle säga annorlunda?

Jag har sett så många pressade, stressade, överarbetade, ledsna och oförstådda projektledare runt om.

Samtidigt verkar vi vara ett ordentligt gäng som bara inte kan hålla oss ifrån den här organisation/metod/team/coachande rollen, som bara måste se om det går att komma i mål den här gången och hur roligt man faktiskt kan ha på vägen. Att få möta team efter team av fantastiska människor som älskar att utveckla system, produkter och tjänster i någon form.

Jag skulle inte vilja vara utan det.

Skulle du?





2 dagars agil coachning av 150+ proffs för 2000 spänn

24 04 2012

Tycker du det är dyrt med agil coachning? Missa inte konferensen Agila Sverige nästa år, som just gick av stapeln i Stockholm. Där får du 2 dagars professionell coachning av 150-200 erfarna ledare, utvecklare, designers, testledare, projektledare, verksamhetschefer, IT-ansvariga, filosofer,  pedagoger, samhällsvetare mfl

Insikten kom till mig på vägen hem. Denna återkommande konferens, ordnad i enkelhetens namn, innebär oavsett om du är proffs eller rookie i området att du får 2 dagars personlig coaching av väldigt många agila proffs och möjligheter till att ta del av erfarenheter, nya och gamla kontakter, roliga historier, personliga samtal, rådgivning, underhållning, praktiska tips och filosofiska resonemang om kommunikation, design, system, teknik, politik, religion, verksamhetsutveckling, organisation, teamutveckling och allt annat nödvändigt för att vi ska kunna leverera det våra organisationer är till för – att skapa en kund – må den vara medborgare, medlem eller konsument.

Det är nu 5:e (?) året jag deltar och utbytet ökar. Fiskdammen har mognat till ett event av direkt, praktisk och filosofisk coachning.

Några ämnen som var uppe som jag lyckades fånga

– Form och funktion – är samma sak. Varför skilja på design och utveckling?
– Inkludera människor i ditt team istället för envist försöka assimilera. Bjud in!
– Tänk nästa steg när du funderar på att byta riktning – vad kommer efter ditt val nu?
– Metodöverflöd. Det finns en enorm mängd fantastiskt användbara metoder idag för att leverera nytta – Innovationgames, Lean Startup, Real Options, UX (User Experience Design)-områdets stora skara av metoder, Stop-the-Line, Kanban, A3-förbättringar, Toyota Kator, Enkla checklistor, Programming Anarchy… listan kan göras oändlig. Välj en – prova på i 30 dagar, utvärdera, förbättra och/eller välj en annan nästa 30 dagar.
– Det finns goda exempel på hur verkligt självorganiserande organisationer kan fungera, se t.ex Valves handbok för nyanställda även Länsstyrelsen Karlskrona omnämndes i det sammanhanget. Hade velat höra mer om
– Kommunikationsskuld. Den skuld du bygger upp genom att avstå från nödvändig kommunikation. Ungefär som teknisk skuld. Det du inte gör något åt idag börjar du betala ränta på, skulden växer tills dess du tar i tag och börjar betala av skulden. Hur har du det med kommunikationen med dina leverantörer eller beställare egentligen..?

Agila Sverige är ett smörgåsbord av tillfällen till coachning och lärande.

Nya boktips från pedagogiska mästaren Tobias Fors – The Power of Learning och Thinking fast and slow

Om man upprepar något tillräckligt många gånger blir det sant. Några saker behöver upprepas och påminnas om många gånger, bl.a perceptuell blindness, testa själv på

Awareness Test: Basketball players

Har du verkligen koll på allt?

Och det ständiga upprepandet av mantrat:

”Be inte om tillåtelse, be om ursäkt efteråt”

kommer snart ge resultat i våra organisationer – förväntar mig större turbulens och större förbättringar på arbetsplatserna för kunskapsarbetare närmsta åren..

Och sist men inte minst, den ständigt och självklara upprepandet på denna återkommande konferens – frågan

VARFÖR?

Det resonemanget tror och hoppas jag blir nästa års fördjupning.

Tack till arrangörernas idealistiska och aldrig svikande engagemang för att se till att vi har ett forum som utan att kosta skjortan kan ta oss ytterligare ett litet steg framåt i evolutionen av våra system.

Snygga bilder på några av dessa 150+ coacher finns här…  fotat av.. vem var det? Joakim S?

Foton Agila Sverige Dag 2
Foton Agila Sverige Dag 1





Tests aren’t about testing – Scandev 2012

21 04 2012

At Scandinavian Developers Conference April 2012 there were some rememberable messages about testing – what I heard tests aren’t anymore about testing, if it’s ever has been.

Kevlin Henney @KevlinHenney first mentioned the message on testing in his keynote which was really about architecture and good coding – such as economy, visibility, spacing, symmetry and emergence.

About testing he said,  the point of automated tests is NOT how many tests you have,  it is in the meaning of them. To explicitily state rules, to know exactly what we mean in a row of code – that’s the point of testing

Tests turns belief into knowledge.

Gojko Adzic, @gojkoadzic, test and requirement change agent, told us the story of a French team that threw away their automated tests as soon as they’ve passed.  They used automated tests as a

shared understanding of what to do very effectevily

rather than a tool for testing.

He busted a lot about myths of BDD (Behaviour Driven Development) and the challenges on understanding of it from business. He called it

Businessting – the belief business users could write acceptance tests

I’m happy he brought this challenge up. I’ve seen so many teams waiting for business to suddenly show up with very clear, ready to automate, covering test specifications at exactly the right level. Gojko reminded us of the importance of conversation with business people on the rules, on the examples, on the code that’s gonna be written.

The main benefit of Behaviour Driven Development is that is supporting us longterm with information on what the system does – therefore you don’t always need to keep them tightly integrated to the code when they have passed once (!)

We’re obsessed with wrong details.

Jeff Patton,  reminded us also of conversation with business, and of the thing many of us seem to have forgotten about user stories.

User stories, no matter in what written template, was in the beginning there for the purpose of making business people telling stories! Stories about what’s happening in the business, and what could be happening in the future. Now many asks about how to write correct user stories, rather than asking their business person to tell.. their story.

So whatever we do we need to find ways to include business people in our daily conversations 

This seems to be the greatest challenge when it comes to Agile.

Mary Poppendieck, always insightful, brought the subject up of the importance of whole product team. She said we need to let go of ”software development” and talk about what we’re actually doing – product (or service) development to get business on our team so we can do great products and services.

If we believe in whole product teams, which I guess we do if we want to deliver good stuff, software development teams need to start to talk about products (and services)

Go from programming language to design language.





Projektledare – behövs de?

27 08 2011

I torsdags kväll (25/8 2011) arrangerades debatten ”Projektledare – behövs de?” på Villa Ludvigsberg, Frontit/ProjektStyrning tillsammans med Dataföreningen Stockholm (projektledarnätverket). 50 reflekterande deltagare dök upp, och i startpanelen satt Andreas Larsson, Olof Melinder, Torbjörn Gyllenbring, Anders Ivarsson, Hanna Wallin, Carina Meurling och jag själv. Markus Ekelund, VD på Frontit modererade.

Upptakten var debatten som då och då blossar upp i diverse forum, än mer på sistone ju mer agile-rörelsen sprider sig. Vad ska vi ha projektledare till? Är det en utspelad roll på samma sätt som maskinskriverskor? Förhindrar projektledare ansvarstagande hos andra, eller är de nödvändiga för att nå ett resultat, koordinera och vägleda en grupp människor framåt som ska utföra en uppgift..? Är ScrumMastern den nya projektledaren?

Många frågor ställdes. Besvarade vi frågan under dessa 2 timmar? Skulle vi uppfinna projektledaren på nytt om det inte redan var en inarbetad roll?

Efter 2 timmars sansad diskussion och berättelser om situationer där projektledarens närvaro eller frånvaro påverkat oss på olika sätt, upplevde i alla fall jag att de stora tankarna började smyga in. De 2 första timmarna var ett ömsom lyssnande på andras perspektiv och vädrande av sina egna. Vi kunde konstatera att vi har olika erfarenheter av projektledare – allt från maktgalna kontrollfreaks till coachande, uppmärksamma hjälpande händer.

Det behövs någon som hjälper teamet att kommunicera, utåt och inåt, kanske kommer framtidens projektledare kallas kommunikatör i stället? Eller coach?  Det behövs också någon som agerar paraply ibland. En klok person i publiken sa att när solen skiner och allt är toppen, vem behöver då ett paraply som stör rörligheten? Men när det regnar och öser ner, är inte ett paraply bra att ha då? Hur ofta jobbar vi egentligen i ideala situationer för självorganiserande team?

Det kanske räcker med en ledare nånstans i bakgrunden som krattar marken, och verkar men inte syns, tyckte vi efter Andreas Ivarssons berättelse om ett projekt där teamet agerade helt själva – men naturligtvis hade det både bemannats och skrivits avtal och hållts kontakter mellan ”gubbar” eller ”gummor” för den delen med höga hattar. Kanske av gubbar och gummor som förstått vikten av att inte lägga sig i i onödan, som låter teamet blomma själv och bara ser till att teamet får vatten då och då.

Efter 2 timmar, halvt utsvultna, började diskussionen handla mer om långsiktighet, effekter och ansvaret för detta. Vi tror att styrgrupper och ledningar framöver kommer att tänka mer långsiktigt. Kanske kommer projektformen användas mindre och inte lika ofta för systemutvecklingsinsatser. Kanske kommer effektledare tillsättas snarare än just projektledare.

Jag tror att med lite lagom mat i magen och en paus hade vi kommit ett steg djupare. Om vi fortsatt 1 timme till hade kanske  de väldigt kloka frågorna ebbat ut till förmor för fler tydliga insikter. Detta var början för en grupp projektledare eller f.d projektledare att reflektera med andra över frågan. En fortsättning är nödvändig för att kunna ge några svar, och ta höjd för att det då kommer säkert krävas 2 timmar startsträcka för att de riktigt visa orden och insiktsfulla svaren ska höras. Jag är säker på att vi kan det.

Det var många som ville stanna kvar en bra stund efter debatten, trots hunger och sen kväll. Detta tyder väl på att detta ska fortsätta.

Eventuellt får jag möjlighet att sammanfatta debatten på 3 minuter under ett blixttal på konferensen ALE2011  (nätverk för Agile & Lean Europe) om 2 veckor. Vad tycker DU som var med att jag absolut måste ta med mig från debatten då?

Tack alla som bidrog genom att bara närvara, eller genom att prata, till en fantastisk diskussion.





Agila Sverige 2011 – 10 år av agile

24 05 2011

Varje gång jag ser programkod på storbildskärm kan jag inte låta bli att bli sugen igen, att göra det riktiga hantverket/konstverket. Nya språk, roliga saker som händer, monader & Scala, funktioner och kvalitetstänk gör att jag undrar ibland hur det skulle vara att prova igen.
Programming, motherfucker
liksom.

Vi andra gör ju bara (?) Managment, asshole

Min stora miss!  Att inte delta i open x-sessionen där man skulle para kund/programmerare och utveckla något snabbt som attan till en marknad.  Var istället en stor behållning att se några vänners blixttal bland annat Jocke Holm i 4D-glasögon som siar en framtid där vi organiserar vår verksamhet utifrån-och-in på riktigt och verksamheten både drar (pull) i utvecklingen och deltar i den (vilket borde vara fallet redan idag, dock en optimistisk framtidsvision fortfarande).

Roland Bäcklin visar hur man mha improvment communities på Ericsson tror jag, arbetar med förbättringar i större skala – där en medarbetare committar sig till ett tillfälligt community som har ett visst mål, när målet är uppnåt upplöses communityt och medarbetaren kan delta i ett nytt om han vill. Förutsättning – 5-10% avsatt arbetstid för att arbeta med och implementera förbättringar i verksamheten. Boktips: Succeeding with Agile – Mike Cohn.

Medarbetare, motarbetare och vårt inrotade språk om att tala om oss själva och andra som ”resurser” var på tapeten. Tack Maria Thelin, Jaybis för den insikten under FishBowl-debatten som var en mycket lyckad start där många fick chansen att med väl valda ord uttrycka sin syn på 10 år av Agile.

Individens egna ansvar, teamets ansvar att bli självorganiserade – tänkte fler än jag själv över. Bland annat Petter Wigle som tycker att alla kodapor bör se sig själva som kodlejon i stället, att i stället för att passivt vänta på att få information – se till att skaffa den själva.

Deltog i intressant Open X om Economy of Gifts, att vi kan om vi vill börja organisera oss enligt devisen ”jag hjälper dig med något så finns det säkert något som du kan hjälpa till med i framtiden”. Komma loss ur budget- redovisnings- och tidrapport-träsket – kan vi själva kanske göra något åt det t.om, genom att bjuda på oss själva och inte be om lov – utan be om ursäkt efteråt? Det fungerar på många ställen. Kopplade dessutom väl till det Björn Elmberg talade om på #Webbdagarna – att gamla sanningar är på väg ut i business, nya på väg in – Sharing economy om jag minns rätt pratade han om.

Den största aha-upplevelsen – #OutdoorFriday med Martin Persson. De arbetar utomhus en dag i veckan, för att stimulera hjärnan, hjärtat och kreativiteten – komma ur våra bunkrar, stänga av laptopen, packa en termos och ett liggunderlag och sitta ute, t.om i Februari. Med mer än märkbart resultat. Inspirerar mig att göra det jag bara tänkt länge – att ta med viktiga intressenter på kreativa möten utomhus. Uppbackat av forskning. Det var inte så svårt upptäckte vi under ett OpenX där vi helt plötsligt befann oss utomhus.

Almut Herzog berättade om att starta upp projektet med ”Inception Deck” – ett sätt att få projektteamet med på tåget, väntar in hennes presentation att länka här.

Hans Brattberg, inspirerar om att ge feedback i smått och stort med hjälp av tekniken Perfection Game där tre frågor ställs: Vad ger du mig för betyg på det här? Vad gillade du med det? Vad skulle jag göra för att uppnå det perfekta betyget?  Fråga att använda i team-retrospektiv: ”Hur skulle en perfekt sprint se ut?”

Fantastiskt många bra & underhållande tal i år, givande fikapauser, riktigt drag på middagen.

Tre saker som lyste igenom:
– Eget ansvar för att uppnå det vi vill
– Det behöver inte vara så svårt
– Testning ur alla perspektiv, exploratory, visualisering, automatisering, bdd’s vara eller inte vara, specflow..

Härligt nördig och samtidigt både mänsklig och väldigt medveten konferens som tidigare. Kvaliteten helt klart högre i år både på tal och open space, även om det var lite tunt med postningar på open x-schemat med tanke på det debattglada klientelet.

Vi saknar nästa generations deltagande – vad går 90-talisterna och funderar över därute på sina campus? Något för nästa år gissar jag. Också tvärfunktionella konferenssamarbeten är nästa naturliga steg, det är många som vill i olika forum.

Kram på er! We are the system, society & change.





Early bird – AYE conference – för ledare

7 04 2011

En konferens att gå på för den som vill utveckla sitt ledarskap, teamförståelse, organisationsmönster, systemtänkande.

Garanterat No Slides!

Early bird ett par veckor till.

Vem vet, vi kanske ses?

Esther Derby, Jerry Weinberg, Johanna Rothman mfl

http://www.ayeconference.com/schedule/