Att vara projektledare

27 08 2012

Jag fick idag en fråga ”kan du berätta lite vad du gjort som projektledare?” av en person som fått ett erbjudande att prova-på att byta roll.

Jag fick tänka till lite, vad är det egentligen jag gjort i projektledar- och projektledarliknande roller (som t.ex produktägare, scrummaster) under de ca 10 år som jag verkat i rollen.

Jag måste vara ärlig och svarade så här:

I korthet har det mesta jobbet som projektledare handlat om det sociala – att bli kompis med alla – och då menar jag alla, inklusive den där jobbiga otrevliga typen som jag kanske inte alls alltid haft lust att bli kompis med.

Och dessutom få dessa alla att bli kompis med varandra. Som en jäkla kamratstödjare för vuxna helt enkelt. 😉

Andra halvan har handlat om att om att övertyga ledningsgrupper och chefer om att tro på vårt projekt och ge oss de medel (miljoner ibland, lokaler, utrustning etc) till just vårt projekt som vi behöver. Som en jäkla politiker och försäljare helt enkelt. 😉

Och det värsta är att det är sant.

Planering och organisation är typ 1% av jobbet som projektledare.

Vilket när man läser kursprogram och annat kan låta som att det är de 1%-en som det handlar om att vara projektledare.

Vi pratade om detta och jag kom på att ingen talade om detta för mig när jag gav mig in på banan.

Jag kunde också lägga till att, jo som projektledare är man den som får ta smällarna och all skit när saker går dåligt, och när det går bra är det teamet som får beröm. Det är du som står där när det stormar, det är du som får vara försvararsadvokaten när det är svårt och det är dig de hotar att halshugga när det krisar.

”Låter inte så lockande” säger hon.

Om någon sagt detta för 10 år sedan, hade jag ändå tackat ja till det erbjudande jag då fick?

Jag vet inte.

Det tog mig 5 år att börja tycka det var roligt på riktigt att vara projektledare – eller då blev jag ScrumMaster – kanske hade något samband? Eller var det bara så att det var då jag började få tillräcklig erfarenhet för att börja bli bekväm med rollen?

Det tog mig ytterligare 5 år att ha tagit mig igenom strider, stått i blåsten, blivit hotad, kramad, peppad och stressad innan jag började förstå vad teamledarrollen egentligen handlar om. Jag påstår inte att jag bemästrar den, mycket är kvar att lära. Numera är det väldigt roligt och spännande att gå till jobbet och faca de där herrarna i höga hattar som har miljonerna, eller se sitt team växa och nå framgångar.

Det har tagit tid, och jag vet inte om någon annan projektledare skulle säga annorlunda?

Jag har sett så många pressade, stressade, överarbetade, ledsna och oförstådda projektledare runt om.

Samtidigt verkar vi vara ett ordentligt gäng som bara inte kan hålla oss ifrån den här organisation/metod/team/coachande rollen, som bara måste se om det går att komma i mål den här gången och hur roligt man faktiskt kan ha på vägen. Att få möta team efter team av fantastiska människor som älskar att utveckla system, produkter och tjänster i någon form.

Jag skulle inte vilja vara utan det.

Skulle du?

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: