Veckans ord: Acceptans

29 09 2009

Tänk vad svårt det kan vara att acceptera att en annan person beter sig på ett sätt som man själv absolut inte skulle göra, eller hur? Detta gäller naturligtvis både privat och på jobbet.

Exempel (fiktivt). En av dina team-medlemmar och utvecklare orerar vitt och brett om hur viktigt det är att hålla TDD-disciplinen, och att ett tecken på att en  utvecklare är kompetent är att denne kan erkänna när han/hon inte håller sig till disciplinen. ”Jag orkade inte”, ”jag slarvade”.. osv. ”Om man åtminstone kunde erkänna att man gått i backlash” säger han.

Veckan därpå sitter du och parprogrammerar kod med honom, som du VET att han jobbat med veckan innan, utan dig. Du ser att inte det minsta av koden är tdd:ad, inte ett endaste litet test kan du hitta, och frågar om det. ”Ja, visst är det slarvigt att inte kunna erkänna” säger han utan att nämna ett ord om att det faktiskt var han med sina medprogrammerare som rapporterat på Scrum-mötet att den funktionen var testad och klar.

Kan det bli mer kortslutning hos en själv i den situationen. vad säger man? ”Men vaddå, det är ju du som kodat den där biten!” Nej.. då är vi i sandlådan. Är det någon mening att argumentera?

Och detta gör han gång på gång.

Acceptanskriteria: Vilka kriterier ska vara uppfyllda för att jag ändå skall ta in den här personen i mitt team, och uppskatta honom och tycka det är värdefullt att arbeta med honom?

Att han förutom denna irriterande vana, att förespråka ärlighet och disciplin, för att själv göra precis tvärtom, är en fantastiskt rolig individ, som får hela teamet att må bra, som är en stark parprogrammeringsaktivist, som får demonstrationerna att lysa, som engagerar användare och alltid hittar innovativa vinklar och perspektiv på lösningar och frågeställningar.

Räcker det?

Exempel 2: Du jobbar med en lite besvärlig testledare, som inåt sett verkar gilla Scrum och dess testprinciper,  men utåt sprider sitt ogillande över en i hennes ögon anarkistisk modell, som klagar för chefer utanför dina öron, utan att vända sig till dig eller teamet. Som under retrospektiven nickar och håller med men därefter i princip spyr galla över hela projektet. En person som inte gör minsta anspråk på att själv försöka påverka den enligt henne pådyvlade Scrum-metoden.

Samma person har 20 års erfarenhet av domänen, kravarbete och testning. Fantastiskt disciplinerad och produktiv och kreativ testare när hon får göra på ”sitt” sätt. Oerhört nätverk i organisationen och en stor respekt från övriga medarbetare på driften och förvaltning. Är det tillräckliga acceptanskriteria?

Jag tror på mer acceptans från alla sidor. Det är alltid två i en konflikt. It takes two to tango.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: