Jag tillhör en väldigt privilegierad grupp datakonsulter just nu och är oändligt tacksam för det. Mina känslor går till alla i min närhet, småföretagare och taxiförare, som ser sin dagsinkomst sjunka till botten. Jag önskar att pengarna som sägs finnas, går till dem först. Jag var småföretagare förr, och min business hade gått i botten idag om jag varit där. Mina kunder då, var inom turist- och sportnäringen. Så jag förstår vad konsekvenserna kan bli.
Eftersom min blogg handlar om systemutveckling, kommunikation och ledarskap tar jag mig ändå friheten att reflektera över vad som händer på min arbetsplats, i mitt team. När vi inte längre kan jobba nära tillsammans.
Inom agil utveckling betonas vikten av närhet och fritt flödande kommunikation. Vad händer när alla från en dag till en annan, kommenderas hem?
På min arbetsplats har det sett ut så här:
Vecka 1:
Stor förvirring och frustration, då ingen vet eller kan använda något vettigt video-verktyg. Tidigare standardverktyg (behöver jag säga Microsoft Skype) visar sig inte fungera för väldigt många, redan dag 1.
Inom några dagar har vi fått pro-versionen av Slack, så att vi kan köra video på enkelt sätt. Något hela avdelningen med ca 100 pers, önskat och frågat efter i mer än ett år. Helt plötsligt gick det.
Nu löser inte Slack allt man behöver för video i grupp, men förbättringen från strulande Skype (tidigare Lync) är enorm. Tänk vad snabbt stora olösliga licensproblem går att lösa. Nöden har ingen lag som det sägs.
Vi kan heller inte läsa mail, av tekniska skäl då uppsättningen av mail är något speciell. Ett större problem för en del, ett icke-problem för många. Mötesbokningar och information börjar skötas över Slack. Fungerar helt ok, men saknar Outlooks kalender. Mailen, not so much. När mailen fungerar dåligt så ansluter många fler i huset, utanför avdelningen, till Slack och blir aktiva där. Jippie! Inget ont.. eller var det helt enkelt mailen som var ond..?
Vecka 2:
Jag märker en ökad produktivitet och fokus i teamet, och mig själv. Alla fick helt plötsligt ro och fokus att få jobba ostört längre perioder under dagen. Utan brus, ganska kass ljudmiljö och diverse saker som tar fokus under en dag på kontoret.
Med undantag för de som har förkylda hemmavarande skolbarn förstås. Fast även de verkar konstigt nog få en hel del gjort den här veckan.
Jag känner att jag får fler saker gjort. Och känner mig generellt lugnare. Folk, och jag själv, svarar snabbare på chat. Vissa möten känns mycket effektivare. Ingen orkar sitta för länge framför en kamera eller i telefon, utan försöker krispa till dialogerna och inte snacka runt ämnet. Påminner mig lite om när jag en period jobbade med ett ryskt team på distans. Vi tvingades vara extremt tydliga med vad vi ville, och ställa frågor.
Uppstår några konstiga konflikter i chat-kanaler. Missförstånd, man kan ju inte skicka hur många smileys som helst i varje mening. Video är överlägset, då ser man ju om någon ler. Men många använder bara chat eller röst, av teknikskäl eller för att det helt enkelt är en större tröskel att slå på videon.
Jag försöker slå på kameran så mycket som möjligt, trots att jag varken är så sminkad eller välkammad som jag borde. Och även när det bara är jag som har kameran på. Det gör skillnad. Och det är mer än en känsla. Alla borde refklektera över sin egen kommunikations-bandbredd och Alistair Cockburns kommunikations-modell i dessa tider. och referenser http://www.agilemodeling.com/essays/communication.htm
Chat befinner sig mellan telefon & email på skalan by the way. Grafen har några år på nacken.

Viss social rastlöshet infinner sig. Märker på avdelningen att allt fler börjar ha någon slags social distans-fika och liknande.
Folk börjar träna online. Fler tjänster, som Sats, Pilates-center, yoga-studios mfl börjar livestreama. Och i Slack-kanalerna tipsas hej vilt om promenader och hemma-övningar.
Men Heja, det här går ju! Och så farligt var inte konflikterna. Tur att vi hunnit jobba ihop en del innan denna isolering.
Vecka 3:
Sjuk. Ont i kroppen, hängig. Känner mig pestsmittad. Borde jag måla något på min ytterdörr? Sätta på en corona-brosch? Försöker hänga med litegrann och få några saker gjort.
Märker att det blir mer individuellt arbete. Man orkar inte synka precis allt man gör och jag tror att den naturliga biten när man sitter bredvid varann och bara vänder sig om och frågar – ”vad tänker du om det här”, eller ”jag hörde vad du sa, hur menar ni då, kan vi göra så här i stället”, helt enkelt inte finns. Man gör inte alltid det online.
I slutet av veckan ser jag dock dialoger i kanalerna som visar att folk faktiskt frågar ändå ibland.
Inser att kommunikation och riktlinjer tolkas olika av olika personer, vi har visst hört olika saker. Är det värre än vanligt, eller bara som vanligt?
Nu börjar fler fråga efter whiteboard- och workshopverktyg online. Några kollegor i branschen har redan kommit igång stort med utbildning och workshops online. Formatet får anpassas. Ska själv prova https://miro.com/ snart tror jag, eller https://app.ziteboard.com/
Några har börjat med egna sociala events online, som zoom-dans t.ex 🙂 Mina frilansande bransch-kollegor Jennie Persson och Anette Lovas har verkligen tagit online-jobbet, både det sociala och workshopandet till en helt ny nivå. T.ex Design Studio Online.
På konsultbolaget, Agical, brukar vi träffas en gång i månaden och umgås och ibland jobba lite ihop. I feberdimman den här gången körde vi vår gemensamma frukost online, testade både Discord och Whereby och Slack förstås.

Whereby verkar vara mycket lovande, och kanske bättre integritet än Zoom.. Slack fungerade finfint med video upp till ett visst antal.
Vi är sociala varelser, no surprise.. behovet av umgänge är oändligt. Tyvärr känner jag att flera timmar över video gör mig väldigt väldigt trött. Även när jag är frisk. Det kan inte ersätta fysisk samvaro förstås. Vi är organiska och inte digitala varelser, än så länge.
Jag älskar egentligen att vara hemma, slippa bruset en stund. Och spara väldigt mycket restid och lägga den på promenader i stället. Men jag börjar sakna att se mina kollegor på SL och konsultbolaget. På riktigt. Och att klä på mig ordentligt, i stället för yogabrallorna..
Jag tror ändå att det finns mycket lärdomar av detta och praktiska saker vi kan göra annorlunda, när arbetslivet återgår till det mer normala igen.
Varför inte jobba hemifrån varannan vecka? Bli krispigare och tydligare i möten. Tänka igenom och analysera medvetet om frågan när vi behöver resa och träffas, och när vi faktiskt inte gör det. Och hur viktigt det är att också göra det.
Att det går att jobba och ha möten över video betyder inte, INTE, inte! att alla personliga möten kan ersättas med online. Som många organisationer och individer tyvärr tycks tro. Både före och efter denna corona-kris.
Däremot kan vi både minska trängsel och klimatpåverkan, och kanske få både högre fokus och arbetsro, om vi tillåter oss själva och våra team, på ett strukturerat sätt, med verkligt bra tekniska hjälpmedel, få jobba hemifrån oftare.
Hur blir vecka 4 tro?
Senaste kommentarer